Bostaden

Läs om hur man byggde sina hus. Varför hade man husdjuren i bostadshuset?


Illustration: Mats Vänehem, Stockholms Länsmuseum

Boplatsen lades på en plats som var så bekväm och praktisk som möjligt för de boende. Med det menas att man sökte sig till torra, högt belägna moränmarker där ingen fukt trängde in i bostaden underifrån.

Samtidigt var det önskvärt att bo på en plats där jordbruk och fiske var möjliga med de redskap som stod till buds. De lätta sandjordar som krävdes för att göra jordbruk möjligt med de enkla plogar och rist som fanns samt närheten till fiskevatten var alltså viktigt för var man bosatte sig.

Stora byggnader
De stora byggnader som fanns under äldre järnålder kallas långhus. Ett långhus kunde vara 40 meter långa och 8 meter breda. Väggarna kunde byggas upp på olika sätt. En möjlighet var att göra dem av lerklinat flätverk. Ett sådant hus har idag rekonstruerats vid vikingabyn i Årsunda.

Ett annat sätt var att använda liggande plankor ställda på högkant. Säkert har även knuttimrade hus, byggda med samma teknik som i senare tid, använts. Tillgången på byggnadsmaterial, det vill säga virke, hade stor betydelse för vilket konstruktionssätt som valdes.

Stolphål ger vägledning till hur taket såg ut
I Gästrikland, som ju är skogrikt, har säkert en mera timmerkrävande konstruktion varit möjlig. Som grund användes antingen en stenrad eller en syll av timmer.

Att rekonstruera takkonstruktionerna har av förklarliga skäl varit svårare. Dock har man funnit stolphål i många byggnader och har med hjälp av dessa kunnat göra jämförelser med taken hos äldre kvarstående byggnader.

Förutom de stolpburna taken har även självbärande konstruktioner förekommit, främst i byggnader med mindre bredd och längd.

Fähus och bostad
Samma byggnad kunde användas för många ändamål. Ofta var huset indelat i en fähusdel och en bostadsdel. Senare kom mindre byggnader, var och en med sin funktion. Detta system att uppföra en byggnad för varje funktion lever sedan kvar in i sen tid.

Inga kända lämningar av järnåldershus
I Gästrikland finns inga kända bevarade lämningar efter något järnåldershus. I många fall ligger troligen den nutida gårdsbebyggelsen på samma plats som den förhistoriska. Detta visar även det faktum att många nutida byar har ett gravfält knutet till byn. Detta bruk blev vanligt under den senare järnåldern. Tidigare låg gravarna i ett utmarksläge, längre bort från byn.
 

Det rekonstruerade långhuset i Årsunda.
Långhuset. Huset på bilden finns i Årsunda och är byggt för en storfamilj. Huset är delat i två delar; ena delen används som vardagsdel och den andra som samlings- och festsal.

I taket användes luckor för ventilation och ljusinsläpp.
Vindöga. Luckorna i taket gav ventilation och lite ljus. De kallades vindöga och därifrån fick det engelska språket sitt ord för fönster, window. Bilden är tagen i långhuset i Årsunda.

Bild på vägg under arbete. Vidjor flätas för att bilda en vägg. Väggen täcks med en lerblandning.
Foto t.v: Michael Ahne/LMG
Inne och ute. Väggarna är byggda av flätade vidjegrenar som sedan täcks med en lerblandning.