Nödår

Vad hände om man inte fick någon skörd?


Ibland kunde det vara så dåligt väder att man inte kunde så någon gröda. Ibland kunde de grödor som växt upp också råka ut för dåligt väder och vissna. Det kallades missväxt. När detta hände och alla blev drabbade, kallades det nödår. Då var det kris i landet.

Nödår
I Torsåker, ja hela Sverige, blev det nödår flera gånger under 1800-talet. Det var brist på mat och följden blev svår svält och epidemier. Då försökte man finna allt möjligt ätbart. Slutet av 1860-talet var drabbat av flera nödår. År 1866 var både sommar och höst kalla och regniga och ingen kunde så någon höstsäd. Året därpå, 1867, var det tvärtom. Då kom det inte en regndroppe på hela sommaren och ingenting växte.

Svampen skulle stilla hungern
Den 28 september 1867 skickas följande kungörelse till kyrkan i Torsåker för att läsas upp för den hungrande befolkningen efter söndagens predikan:

Kungörelse!
För att söka sprida kännedom om den tillgång till kraftig och helsosam föda, som kan erhållas genom insamling och tillredande af de här på orten ganska ymnigt förekommande ätliga svampvexter, en föda som i andra länder allmänt begagnas af så väl de förmögnare som de fattigare folkklasserna, och som således borde äfven i vårt land allmänt tillvaratagas och användas, särdeles nu, då brist på arbetsförtjenst och dyr tid är att [oläsligt] har härvarande Hushållsgille beslutat inköpa och till Församlingens folkskola utdela sex excerpter af en utgifven större plansch med beskrifning som ganska tydligt anvisar de ätbara svamparnes utseende jemte sättet för desammas anrättande till föda, hvarjemte ett belopp af 10 Riksdaler blifvit af Gillet anslaget, att, fördeladt i 3ne [oläsligt] å 5, 3 och 2 Rd tilldelas dem, som insamlar, tillreder och inför Hushållsgillet förevisar minst 1 kanna af her vexande ätliga svampar, hvilket härigenom till allmänhetens meddelas.

Thorsåker den 28 september 1867

På Hushållsgillet vägnar
H. Haegermark

Här kan man läsa att man ville att de hungriga skulle lära sig hur ätliga svampar såg ut och äta dem i brist på annan mat. Men det var så torrt att även svampen torkade bort och det fanns inte heller skogsbär.

Barkbröd eller Amerika?
De kommande åren blev lika hårda. Man blandade ut det mörka havre- och rågmjölet med malen granbark och bakade barkbröd. Alla svalt, både folket och boskapen. Det blev ingen mjölk från korna. Tills slut fick man säd så att man kunde så sina åkrar igen. När även denna hårda period var över, hade många människor och djur dött av svält och sjukdomar. Det fanns de som ville bort från det hårda livet och pröva på något nytt. De reste till Amerika.

 
I Torsåker ville man att folket skulle äta svamp efter ett hårt nödår år 1867.
Svamp. När det var dåligt med mat fick man ta det som fanns. Men folket i Torsåker var inte pigga på att svamp när det blev nödår!