Vad gjorde man med köttet?


 
Man slaktade djuren på hösten. Det var en lång process att ta hand om köttet och det var viktigt att konservera det på rätt sätt. På bergsmännens tid var det enda sättet att spara kött en längre tid att salta eller torka köttet.

Slakten var viktig. Det enda sättet att få kött var ju att hålla sig med egna djur. Kor, kalvar och får slaktades i oktober eller november, gärna vid nymåne. Då trodde man att köttet blev drygt.

Grisarna slaktade man oftast i december. Det var inte alla som kunde slakta för det krävdes en viss kunskap. Grisen fångades men kämpade emot så länge den orkade. Så lades den till en bänk där den stacks och alltså dödades. Blodet lät man rinna ner i ett tråg eller hink eftersom det skulle tas till vara.

Nu skulle grisen tvättas för att få dess hår, borst. Hett vatten slogs över små områden och borsten kunde då ryckas bort. Efter tvättningen, skålningen, styckas grisen. Detta var en krävande arbete och det gällde att vara duktig så att man inte skar fel.

Nästan alla delar på grisen användes till något. Det mesta användes naturligvis till mat, men fettet kunde också användas som smörjmedel.

När köttet saltades, lades det i en liten tunna ovanpå ett lager grovt salt. Så lades köttet i hela bitar ovanpå med ännu mer salt emellan. Efter två veckor vändes köttet och efter ytterligare två veckor togs det upp och hängdes på störar där det fick torka. Ibland kunde köttet ligga kvar i saltet tills det var uppätet. Färskt kött åt man nästan aldrig, däremot färskt fläsk.

Förutom att köttet saltades och torkades kunde man också göra korv eller pölsa.

 
Salttillverkning. Saltet var viktigt för att konservera maten.