Handel

Hur handlade bergsmännen med järnet? Vilka köpte det?

Den tidigaste handeln med järn från Torsåker skedde med Mälarområdet. Redan på 1300- och 1400-talen transporterades järnet längs de gamla vägarna. Efterhand blev Gävle stad en handelsstad och en länk till omvärlden. Härifrån transporterades järnet vidare i Sverige eller ut i världen

Handelsstaden Gävle
Från år 1491 fick Gävle rätt till en begränsad utrikeshandel. Järnet var en av de viktigaste exportvarorna. De kommande århundradena skulle Gävles handel med omvärlden ändras flera gånger eftersom Stockholm gärna ville reglera de norrländska städernas handel. Så småningom fick Gävle titeln "stapelstad". En stapelstad var en viktig handelsstad. Dit fraktades alla varor som såldes utomlands. Järnet var en av de viktigaste exportvarorna. I stapelstaden fanns ofta skeppsvarv och företag, rederier, som skötte frakter av varor. Gävle, Stockholm och Göteborg är Sveriges äldsta stapelstäder.

Järnvågen
Bergsmännen och bruken i Gästrikland brukade sälja sitt järn via järnvågen i Gävle eller Västerås. Alla stora städer i östra Sverige hade järnvågar.

Allt järn som skulle säljas och exporteras skulle forslas till järnvågen. Järnvågen var ett stort hus. Här fanns köpmännen som ville köpa järnet. Allt järn skulle vägas på en stor våg, värderas och bokföras noga.

Polhem anlitades
Gävles äldsta järnvåg låg vid Stortorget. Allt eftersom exporten ökade blev behovet av en ny järnvåg större. Den nya vågen, ritad av Christoffer Polhem, var färdig 1708. Vågen kom att ligga ungefär där centralstationen nu ligger. Den höga byggnaden i mitten inrymde våg och kontorslokal. I nordvästra hörnet fanns en krog. Hela anläggningen och alla räkenskapsböcker förstördes vid stadsbranden 1869.

Varor istället för kontanter
Bergsmännen fick varor istället för kontanter när handelshusen köpte järnet. Detta kallades för förlagssystem. Med sig tillbaka hem från staden hade bergsmannen varor som betalning men också nyheter och moderna idéer. Man köpte gärna vackra utländska tyger.

Bergsmannen Daniel Danielsson i Eltebo i Torsåker sålde sitt stångjärn genom firman Luth och Dahl i Gävle mellan åren 1835-1850. Firmans räkenskapsbok finns bevarad. Där kan man läsa att Daniel fick salt, malt, linfrö, råg, korn, brännvin, sill och strömming för järnet.

Bergsmannen handlade på kredit
Ibland ville köpmannen komma över en bergsmans egendom med alla de fördelar det innebar. Mellan åren 1664 och 1859 fick inte brukspatroner, köpmän och andra rika personer köpa bergsmansgårdar. Köpmannen kunde då övertala bergsmannen att handla lite extra, på kredit. När bergsmannen var skuldsatt, hade han hamnat i en svår situation.

Det kunde hända att köpmannen fick ensamrätt till bergsmannens järn. Om bergsmannen inte kunde betala tillbaka hade långivaren möjlighet att helt enkelt ta bergsmannens gård som betalning.

  Bildne visar ett utsnitt av en tavla som visar Drottninggatan i Gävle på 1840-talet
Gävle. Denna tavla visar hur det såg ut längs Drottninggatan ca 1840. Längst bort i bilden ser man flera bergsmanskärror.