Osmundjärn och stångjärn

Vad är osmundjärn och stångjärn?


De viktigaste exportvarorna från Sverige under medeltiden var koppar, järn och smör. Järnet såldes i form av osmundjärn. All handel var byteshandel. Man betalade gärna med osmundjärnet. Det hade därför en konstant vikt och storlek, ca 350 gram.

Kontroll för kvalitet
Redan 1354 hade man bestämt att bergsmännens järn skulle kontrolleras, för att undvika att järnet hade för dålig kvalitet. I ett dokument står följande:

Vidare om vår fogde finner, att ogillt järn smides på berget, skall han rida dit med tvenne män och väga järnet. Väger det ej fullt, så att tjugofyra osmundar väga ett pund, böte smeden fyrtio marker...

Stångjärnet tog över
År 1604 förbjöds exporten av osmundjärn till förmån för det större och mer inkomstbringande stångjärnet. Stångjärnet övertog alltså osmundsjärnets viktiga roll. Slutprodukten för bergsmännens bergshantering var nu stångjärnet.

Det fanns regler för hur stångjärnet skulle se ut. Det var långa smala stänger som var ca 3,5 meter långa. En stång kunde väga 30-40 kg.

 

  Stångjärnet skulle räknas noga innan det såldes.
Stångjärn. Järnet var dyrbart och det var viktigt att registrera hur mycket man hade. Järnvågen i Gävle antecknade noga alla bergsmän som kom dit för att sälja sitt stångjärn till köpmännen.