Konkurrens från tyska smeder

Läs om när kungen tog in tyska smeder för att smida järn!


Det första skriftliga dokumentet om bergsbruk i Gästrikland är ett privilegiebrev från 1374. Arkeologiska fynd av slagg från järnframställning som hittats i trakten har dock daterats till omkring tiden vid Kristi födelse.

Det första dokumenterade bergsbruket i Gästrikland var i "Torsåkers berg". Malmen var inte av bästa kvalitet och detta gjorde att Gästriklands bergslag i statliga regler inte räknades som "riktig" bergslag. Man producerade osmundjärn.

Osmundsjärnet inte pålitligt
Bergsmännen producerade fram till 1500-talet mest osmundsjärn (se sidan om osmunds- och stångjärn). Handelsmännen i Gävle förmedlade järnet till Västeuropa och länder i södra Östersjön. Osmundsjärnet ansågs vara av ojämn kvalitet. Ibland förädlades järnet utomlands till stångjärn och såldes dyrt tillbaka till Sverige.

Kungen tog in tyska smeder
Kung Gustav Vasa försökte med olika medel och skrivelser få bergsmännen att övergå till stångjärnsframställning. När bergsmännen själva inte förändrade sitt produktionsätt, tog han in tyska smeder i landet för att förbättra järntillverkningen.

…Käre undersåtar, härmed tillkännager Vi att Vi till Er och rikets bästa och nytta låtit kalla in till riket många främmande och för detta riket nyttige ämbetsmän och synnerligen goda hammarsmeder, som kan vara till stor nytta och gagn för Er som bedriver bergsbruk i riket.

Järnbruken skapas
Under 1600-talet fick bergsmännen konkurrens av järnbruken. Järnhanteringen var en viktig del av Sveriges ekonomi. Den var viktig, inte minst för alla krig som Sverige deltog i. Järnet gav inkomster som man kunde använda till att utrusta krigsmakten.

Staten vill kontrollera järnproduktionen
År 1637 stiftades en myndighet, Bergskollegiet, som genom lagar och regler styrde bergshanteringen. Bergskollegiet kunde bestämma hur mycket järn som fick framställas. Man bestämde också vilken kvalitet järnet skulle ha. Kvalitet och mängd kontrollerades i de statliga järnvågarna (se avsnittet om järnvågen i Gävle).

Många bruk i Gästrikland
Bergskollegiet uppmuntrade rika adelsmän och borgare att anlägga hyttor och smedjor, gärna i skogsrika områden. Skogen var viktig för att framställa träkol som behövdes i järnframställningen. Gästrikland hade inte bästa kvalitet på sin malm, men gott om skog. Därför anlades många järnbruk i Gästrikland under 1600-talet.

Hård konkurrens från järnbruken
Bergsmännen fick känna av en hård konkurrens. Bergskollegiet försökte med bestämmelser styra bergsmännen att enbart bryta järnmalmen och framställa tackjärn i sina hyttor. Den lönsamma stångjärnsproduktionen ville man att järnbruken skulle ta hand om.

Bergsmännen i Gästrikland överlevde länge
Trots Bergskollegiets restriktioner lyckades bergsmännen i Gästrikland att fortsätta med eget smide av stångjärn. Delvis tack vare att de inte räknades som ett fullvärdigt bergslagsområde lyckades de trotsa Bergskollegiets påbud. Bergsmännen hade också nytta av sina goda kontakter med handelsmännen i Gävle. Handeln med bergsmännens stångjärn gav handelsmännen goda inkomster.

  Stockhoms järnvåg. Så här såg det kanske ut vid Gävle järnvåg också.
Järnvågen. Järnvågen var centralen för handeln med järnet. Här vägdes och registrerades allt järn som bergsmännen kom och sålde. Denna bild visar järnvågen i Stockholm. I Gävle låg järnvågen ungefär där busstationen ligger idag.