Träkol - eftertraktad bristvara


För att tillverka järn behövde bergsmannen skog. Från skogen fick man ved som användes till gruvornas tillmakningseldar och träkol till masugnen och hammarsmedjan. Järnframställningen krävde stora mängder träkol. I Bergsmannens privilegier ingick att använda skogen till järnproduktionen. Kolet fick inte säljas utan skulle användas i den egna driften. I och med bergshanteringen hade skogen blivit mycket eftertraktad och dessutom en bristvara.

Sverige upplevde sin första energikris på 1600-talet. Brukspatronerna ville köpa bergsmanshemman för att komma åt den eftertraktade skogen. Det förbjöds enligt en kunglig bestämmelse från 1664. Myndigheten var rädda att skogen skulle ta slut.

Runt bruken och bergsmansbygder var skogarna tidvis skövlade och i mycket dåligt skick. Transporter av kol från mer avlägsna skogar var kostsamma. Dessutom skakades kolet och förlorade i kvalitet om det fraktades för långa vägar.

Det var ett hårt arbete att tillverka träkol. Ofta var det ett jobb för "dagakarlar" och drängar. Kolveden höggs på våren och fick torka under sommaren. Under hösten byggdes kolmilan upp. Bergsmannens vanligaste mila var fram till 1800-talet "liggmilan". Den har förmodligen använts sedan tidig medeltid.

I milan förvandlades veden under upphettning till kol. Milan täcktes med granris och en sand- och jordblandning som kallas "stybb". Stybben hindrade syret att komma in, då skulle veden brinna upp.

Kolarens viktigaste uppgift var att dygnet om vakta milan, så att den inte började brinna. Om kolveden var fuktig hände det att milan "slog" - det bildades gas inne i milan som exploderade. Stybben som milan var täckt med kastades av. Var kolaren då inte tillräckligt snabb med att kasta på ny stybb och täta hålet, så hände det att hela milan brann upp.

När milan kolat färdigt skulle den rivas. Utrivningen av milan var ett sotigt och mödosamt arbete. Även här fanns det risk att kolet skulle brinna upp. Glödande kolbitar kunde få det utrivna kolet att antändas.

På vinterföre fraktades träkolet i stora hästdragna slädar till masugnen eller stångjärnssmedjan.

  Bilden föreställer kolare i Torsåkerstrakten. Klicka på bilden och lär dig att göra eget kol!
Foto: William Eriksson
Gör ditt eget kol! Det var ett hårt och tungt arbeta att kola. Klicka på rubriken eller bilden och läs hur du kan göra ditt eget kol!


Så här kunde en kolmila se ut.
Mila. En kolmila är ofta uppbyggd på et finurligt sätt och när veden sakta brann var det viktigt att det inte kom inte för mycket luft.