Bergtroll och gruvfruar

Läs om hur rädd man var för de onda makterna och vilka problem de kunde ställa till!

För länge sedan trodde människor på många övernaturliga väsen. I skogen fanns skogsrået, i bergen trollen och jättarna, i sjöar och bäckar hittade man näcken och i stall och hyttor hamrade tomten.

Gruvfrun
Gruvans väsen var gruvfrun eller gruvrået. Hon beskrivs ofta som en vacker kvinna. Alla gruvor hade sin egen gruvfru. Det var farligt att bära sig illa åt i gruvan. Den som svor, visslade eller kastade sten i gruvan kunde råka ut för råets vrede.

Om man höll sig väl med gruvfrun kunde hon visa var malmen fanns i berget. Hon varnade också för ras eller andra händelser som kunde vara farliga för gruvarbetarna. Visade sig gruvfrun i svarta kläder, betydde det döden för någon av gruvfolket.

Knackade gruvrået i väggen, betydde det att ras var att vänta. Det var viktigt att lyssna på hennes varningar- annars kunde det gå riktigt illa!

Klicka här om du vill läsa hur det gick en gång i Torsåker när ingen tog gruvfruns varningar på allvar...

Bergtrollet
Det var inte bara gruvfrun som kunde stöta på i gruvan. Författaren Olaus Magnus berättar i sin bok från 1500-talet att det även fanns troll i gruvorna. De kunde ställa till med rejäla olyckor:

Det är ett fastslaget förhållande , att - såsom redan tillförene är sagdt - de nordiska rikenas inbyggare röna stora tjänster och handräckningar af trollen.

Oftast förekommer detta i stall och grufvor. I dessa senare pläga trollen bryta, urholka och klyfva sten, lasta den i tunnorna samt beskäftigt ordna med de block ock linor, med hvilka hissverken dragas i höjden.

Då det så faller dem in, uppenbara de sig för arbetarna i skugglika skepnader af alla möjliga former, hvarjämte de med skallande stämma uppgifva gäckande gapskratt och genom dylikt bedrägligt bländverk och annat gyckelspel utan all ända lura de stackars människorna.

Ja, all denna tjänstaktighet är blott ett bedrägeri, hvarmed de, när allt kommer omkring, afse att bereda människornas ofärd och omsider deras undergång. De pläga nämligen bryta ned stödjepelarna, vräka ned stenblock, sönderbryta stegarna, framkalla giftiga dunster, kväfva luftdraget och slita sönder linorna och så komma åstad död och förvirring bland arbetarna, i det att dessa antingen störta ned och bryta halsen af sig eller af de stora faror som omgifva dem förledas att häda Gud, för att därigenom omedelbart sjunka än djupare i trollens våld.

Sådant förekommer förnämligast i rikare silfvergrufvor, där större utsikt förefinnes att påträffa omätliga skatter.

  Bergtroll från Olaus Magnus Bergtroll. Längst till höger kan du se det svarta bergtrollet. Trollet var en respekterad del i gruvarbetet.

Tyska bergsmän fann en vacker metall som de försökte bearbeta men den gav bara ifrån sig giftiga ångor. De döpte den till slut efter det tyska ordet för bergtroll, kobold, eftersom man trodde att metallen, kobolten, var trollens sätt att luras med människan. Förr användes kobolten till ett starkt blått färgpigment.