Brukets bostäder - lyx och livets nödtorft.

Läs om herrgården och arbetarbostäderna.


På bruket bodde arbetare och brukspatroner med sina familjer ganska nära varandra. Ändå var det en stor skillnad på deras vardag och bostad.

Arbetarbostäderna
Arbetarnas hus, brukslängorna, innehöll flera lägenheter. Bostäderna var ganska enkla. De låg längs en gata, bruksgatan, och husen såg ofta likadana ut. Det var bruket som ägde och anvisade arbetarnas bostäder. Bostadsbristen var ibland stor.

Bakom husen fanns dass och uthus. På vindarna fanns ungkarlsbostäder och rum där man kunde hänga upp sin tvätt, "tvättvindar". Till varje lägenhet fanns en liten täppa för odling, en vedbod och ett svinhus, om så önskades.

Det var trångt hos smeden
Bostaden bestod oftast av ett stort kök med en liten kammare. Det kunde vara trångt om man var många. Så här berättas det från 1870-talets Tolvfors:

Hur dom kunne få sängplass allihop i smestugerna, de ä som ett mirakel. Två sängar hadde dom i regel å så va de inte sällan åtta barn, ja, tie å för den delen. Då hadde dom så, de så ja, att dom hadde som en sorts hyller eller skåp, som dom fällde ner från väggen, där dom stog på dagarna, å så stödde dom dom mot sänggaveln mitt emot, å så låg dom där då, en hel hög me ungar.

Man kunde också dekorera sin enkla bostad. Även om man inte hade tapeter kunde väggarna få färg:

Å väggarna dom va vita på den tin. De minns ja väl, när en gubbe stog me e kvast å vippa te me kvasten, så de vart som en hög me stänk. Å så slängde han me kvasten igen men en annan färg. De va färger å ymse slag, rött å blått å svart på de vita.

Herrgården
Herrgården låg lite avsides från bruksområdet. I herrgården var det gott om plats. Här fanns vackra möbler i stora rum. Brukspatron brukade inte spara på det vackra och det exklusiva. Ibland köptes möbler som skickades med båt till Gävle. Herrgården var ett representativt hem där man kunde visa upp sina dyrbarheter för sina gäster.

Mörka rum och lädertapeter
Under 1600- och början av 1700-talet var bruksherrgården ganska mörka invändigt. Taken kunde vara målade med bibliska motiv och blomsterrankor. Man hade mörka, färgstarka tapeter, kanske i läder med guldtryck. Då hade man mörka, stora skåp, sängar med sänghimmel i tunga tyger och kanske, som på Högbo herrgård, stolar med grön plysch i salen.

Pastellfärger och sidenmöbler
Under slutet av 1700-talet vill man ha en ljus, lätt inredning. Stilen håller i sig stora delar av 1800-talet och är ofta den stilen man kan se idag på herrgårdarna. Mot slutet av 1800-talet blev inredningen mörkare igen.

I den påkostade festsalen hade man de vackraste möblerna. Här fanns vackra kakelugnar och stoppade möbler, glaskronor och förgyllda speglar. För egen del använde man enklare material och hade gärna hemvävda överkast på sängen.

Herrgårdsparken
Till herrgården hörde också en park. Där kunde bruksägaren och hans familj vandra längs slingrande stigar och beundra vackra blommor och exotiska träd.

 

Smedsbostad från 1880-talet i Hofors. Lägg märke till de stänkmålade väggarna!
Foto: Michael Ahne/LMG
Smedens hall. Det enkla hemmet var lika ofta det trevligaste. Här umgicks unga som gamla i det trånga rummet.

Arbetarlänga vid Tolvfors bruk, Gävle.
Foto: Michael Ahne/LMG
Brukslängan i Tolvfors. Här ligger de vackra 1700-talshusen nära bruket. Här arbetade hustrur och barn under tiden mannen och de större sönerna arbetade på bruket.

Högbo gamla herrgård  har en vacker interiör. är bevarad som den såg ut under 1800-talet.
Foto: Michael Ahne/LMG
Herrgårdsalongen. I herrgården fanns det god plats åt de nedärvda klenoderna. Ibland kunde man köpa nya möbler eller prydnadssaker, gärna från en storstad.

 Herrgårdsparken i Högbo.
Herrgårdsparken. Här kunde bruksägarens och hans familj njuta av naturen.