Jordbruket

Var odlade arbetarna och herrgården sin mat?


I smedshushållet var det sällan överflöd på mat. Vad man åt, berodde på vad som gick att få tag på. Gott eller inte spelade inte så stor roll. Mat i magen var det viktigaste.

Självhushåll och bruksmagasin
En bonde eller en bergsman var till stor del självförsörjande på mat. Arbetarna på bruket hade en mellanställning. Viss del av maten kom från det egna lilla jordbruket, resten hämtades från bruksmagasinet och drogs från lönen.

Sällan räckte den knappa ersättningen till livets nödtorft, slutsumman blev allt som oftast en skuld till bruket. Men smeden kunde också välja att ta ut sin lön i kontanter och köpa maten någon annanstans.

"Småkräk" och kor
Under 1800-talet var det vanligt att smedshushållet hade en eller två kor, kanske också några "småkräk", dvs. får och getter.

Man hade också en liten hage där man fick slå hö till vinterbete åt sina djur. Sedan skulle höet fraktas till bruket och den egna lagården och det var ofta ett tungt arbete. Man kunde också få hö från bruket och då blev det framkört.

På den egna lilla täppan kunde man odla säd, kål, rovor, lin och potatis som blev vanlig under 1800-talets första del. I huvudsak var det kvinnorna och barnen som skötte odlingarna och kreaturen.

  Vetet var ett ovanligt sädslag.
Veteåker. Vete odlades inte så mycket på bruket. Korn var den vanligaste grödan. Hade man inte en egen åker kunde man få säd från bruksmagasinet som en del av sin lön.