En säkrad framtid

Bruket tog hand om sina anställda och deras familjer.


Brukssystemet gjorde att det ända in på 1900-talet var bättre att bo på bruket än utanför. Man hade bättre sjukvård, skola, arbetstrygghet och pension.

Sträng doktor och klok gumma
Om man blev skadad eller sjuk, fick man hjälp av läkaren. Läkarvården var gratis men inget man utnyttjade så ofta. Den stränge doktorn hade man respekt för. Det kändes tryggare att gå till en "klok" gumma eller gubbe med sina huskurer som man kände igen och litade på, istället för doktorns piller.

Smedernas vanligaste dödsorsak var lunginflammation. I smedjan möttes stark värme och rå kyla. Man försökte bota lunginflammationen med åderlåtning, som utfördes både av läkaren och den kloka gumman.

Barnbidrag och pension
Vid vissa bruk fick man "barnsäd", ett slags barnbidrag. Bidraget gavs tills barnet fyllde tolv år. Då ansågs barnet tillräckligt stort för att arbeta och göra rätt för sig.

Den som blev sjuk, skadad, gammal, faderlös eller änka på ett bruk fick också hjälp. Arbetare och smeder satte själva av en slant till kassor för arbetsskadade och änkor. Bruken delade ut "gratial", en pension. Man kunde få fri bostad och en liten tilldelning av foder, ved, säd och mjölk eller andra matvaror. Förhållandena varierade mellan olika bruk.

"Då var mor änka med fem barn"
Även om familjen fick hjälp från bruket, var bidraget så litet att den knappt räckte. Så här berättas det om livet som faderlös. Den första berättelsen är från Grönsinka från 1870-talet och den andra är från Forsbacka från 1860-talet:

Ja va på fjärde åre, när far dog. Å då fick mamma 1 tunna råg å 1/2 punn sill å 1/2 punn strömming. Potatis, de hadde hon väl ett lite lann, som hon fick leja körare te. Å han skulle ha betalt förstås. Å sen gick hon på herrgårn, fick börja klocka 4 på morron, å där fick hon mjölka å sköta gäss å anker å allt elände. Å ja fick va me förstås, å när de regna fick ja sitta unner en gran, å därme jämt. Jaha! Så sluta hon väl inte förrn 8. Å 25 öre om dan. Om hon hadde fått ett stop mjölk - men inte! De fick hon köpa. … Vi åt väl inte så mycke brö då. Å så va de te ta en fläskbit på bröt - inte va de nån smörbit jämt heller.

En fick svälta, så ögonena kunne flyga ur huve. Då var mor änka me fem barn. Mor kunne få låna en oxe å köra te kvarn å mala, när hon hadde tagi ut på magasine. Å då kunne de ha gått tre, fyra dygn, när vi inte ha sett en bröbit. Å där satt vi, min syster å ja å vänta - vi va yngst - å när hon kom hem, då va mjölsäcken varm, så färskmale va de. Då va de te röra ihop å sen grädda på glön.

Brukspatronen bekostade skolundervisningen
Brukspatronen bekostade skolundervisningen för brukets barn långt innan det blev vanligt i övriga samhället.

År 1842 blev det lag på skolundervisning för alla. Skolundervisning hade då funnits vid många bruk sedan tidigare. Undervisningen pågick i början 4-5 månader om året, däremellan var barnen på ferier och hade då tid att arbeta.

 
Åderlåtning
Åderlåtning. Att åderlåta en sjuk människa var något både läkaren och den kloka gumman eller gubben kunde göra. Man trodde att man blev frisk genom att avlägsna det sjuka blod så att kroppen kunde bilda nytt friskt blod.