Nya tekniker


Det har funnits en rad olika metoder att hantera järnet när det väl var framställt. Processen var i princip densamma och de olika smides-härdarna liknade varandra. Det var egentligen endast i fråga om arbetssättet de skilde sig åt.

Osmundsmidet är den äldsta kända metoden. Den användes under medeltiden fram till 1600-talet. Tackjärnet var gjutet i tunna kakor som färskades, välldes, smiddes ut och höggs upp i bitar, osmundar. Processen sker i en enda härd, som ser ut som en stor ässja.

Tysksmidet infördes förmodligen till Sverige under 1500-talet. Liksom vid osmundsmidet används en enda härd, men den är större och djupare. Tackjärnet var gjutet i stora stycken och smältorna blev stora. Smältstyckena smiddes ut till stångjärn.

Vallonsmidet infördes till Sverige vid mitten av 1600-talet. I Gästrikland har enbart Gysinge Bruk tillämpat denna metod, Tackjärnet för vallonsmidet göts i ca 4 m långa stycken, s k gösar. Gösarna fördes in i smälthärden genom en bakre öppning. Tackjärnet smälte och droppade ned i härden där det samlades till smältor. Så slogs smältan samman till ett smältstycke, sedan värmdes det i ännu en annan härd, räckarhärden, och räcktes ut till stångjärn.

Lancashiremetoden började att utformas i Sverige på 1830-talet. Först 1845 kunde metoden börja att användas på ett rationellt sätt i och med förbättringar. Lancashirehärden var en sluten härd med två formor - munstycken för blästerluft. På en brygga i den övre delen av härden förvärmdes tackjärnet. Efter färskning och hopslagning värmdes smältstycket åter upp i en separat vällugn innan det räcktes ut till stångjärn.

Omkring år 1850 introducerades ytterligare en metod, franche-comté-smidet. Metoden användes främst vid de mindre bruken, som inte hade tillräcklig kapacitet för lancashiremetoden.

Bessemermetoden kom till praktisk användning först 1858. Bessemerprocessen är en process där kolhalten i smält tackjärn minskas så att järnet förvandas till stål eller smidesjärn utan bränsleförbrukning. En luftström, blästern, pressas genom det smälta tackjärnsbadet. Kisel och mangan förbränns av syret och utvecklar värme. Järnets kolhalt minskas och man avbryter processen vid önskad kolhalt. Bessemermetoden krävde tillgång på fosforren malm.

I Frankrike gjordes år 1865 de första lyckade försöken att framställa stål i ugn enligt den s k martinmetoden. En mycket stor fördel med martin-metoden var att man kunde tillvarata det förut nästan värdelösa skrotet. Ugnarna fick sin värme genom gaseldade generatorer som alstrade en koloxidrik gas.

  Bygg din egen ässja!
 
Gör din egen ässja!
Det är inte svårt att tillverka en egen ässja som man kan smida i. Här får du lära dig hur man kan göra! Klicka på rubriken eller bilden!

 
  Här flyttas järnet från en härd till en annan.
 
Räckning. Vallonsmederna införde en ny teknik. Efter att kolhalten i järnet minskats fördes det varma järnet över i en ny härd där man smidde ut järnet till stångjärn.
 
  Klicka här för att läsa mer om bessemermetoden.
 


Bessemermetoden
.
Här fylls flytande tackjärn på i en så kallad konverter. Så kallas behållaren eftersom den kan svänga i sidled. Klicka på bilden för att läsa mer om bessemermetoden!