Bostaden

Hur bodde arbetarna och deras familjer? Hur bodde tjänstemännen?

 


När Högbo bruk flyttade sin verksamhet från Högbo ned till en vik vid Storsjön i början av 1860-talet växte genast bebyggelsen upp runt den nya industrin.

Enkla jordkojor var de första bostäderna
Det var enkla timrade kojor med jordgolv och murade stenspisar som arbetarna byggde själva i direkt anslutning till arbetsplatsen.

Redan det första året byggde bolaget fem arbetarlängor längs Storgatan och Stationsgatan. Bostadsområdet kom att kallas Bruket i motsats till Verket där man arbetade.

Bostadsbrist
Bostadsbristen var ett ständigt problem. År 1870 hade bolaget i ca 290 personer anställda. År 1900 var 1930 personer anställda och år 1912 var arbetsstyrkan 2700 personer.

På 1880-talet började bolaget bygga Nya Bruket eller Tvåvåningsbruket, som det också kallades, i motsats till Gamla Bruket eller Envåningsbruket. I dessa hus skulle åtta familjer bo i två våningar. År 1915 var Tvåvåningsbruket helt utbyggt.

Arbetarna fick bygga egna bostäder
I slutet av 1890-talet erbjuds de anställda mark för att bygga egna bostäder. Företaget kunde då till viss del lösa den akuta bostadsbristen. Dessutom fick de anställda satsa sina pengar och sin fritid i ett eget hus, men för det mesta fick man låna pengar. Dessutom kunde man kanske få de dugligaste och mest specialiserade arbetarna att stanna i Sandviken.

Företaget valde hyresgäster
Runt arbetsplatsen, det stora järnverket, byggdes arbetarbostäder. De var till en början en löneförmån från arbetsgivaren, men från 1910 fick arbetarna betala hyra. Då slöts ett avtal mellan Järnbrukens förbund och fackföreningsrörelsen för att få slut på företagens monopol på bostäderna. Som så mycket annat under denna tid, blev alltså också bostaden något som arbetaren själv ofta fick ordna och betala för.

Det var skillnad på de som arbetade på verket och bostäderna visade också denna skillnad:

Beträffande rummens fördelning så hafva förmännen 2 rum och kök, 1 rum och kök samt vindskammare eller 1 rum och kök. Arbetarna hafva ett rum och kök, när mannen avancerat till en framskjuten ställning eller när det finns 4 barn och deröfver; mindre familjer eller arbetare af lägre grader hafva 1 rum med spis. Två ungkarlar får ofta dela vindsrum.

Innan 1910 var det företaget som bestämde vilka som skulle få hyra. Var man obekväm kunde man förlora både arbete och bostad och då stod hela familjen utan tak över huvudet.

  Gata i Sandviken i början av 1900-talet.
Idyllisk gata. Sandviken och många brukssamhällen växte upp runt en stor industri. I samhället bodde både arbetare och rika borgare, men deras liv skiljde sig mycket åt.

INteriör från Hofos hembygdsgård.
Foto: Michael Ahne/LMG
Arbetarens bostad. Klicka på texten eller bilden för att läsa mer om arbetarens hem!
 

Patron Göranssons salong år 1915.
Borgarens bostad. Klicka på texten eller bilden för att läsa mer om borgarens hem!