Vid mitten av järnåldern sker en omläggning av jordbrukslandskapet i stora delar av Sverige (500-600-tal). Jordbrukets organisation förändras och jordbruksbygden utvidgas. En ny social struktur skapas i och med att en rad lokala stormannaätter uppstår. Jordbruket blir mer fast knutet till särskilda platser och bebyggelsen blir mer permanent. Jordbruksmarken blir därmed under 500-600-talet mindre omfattande i yta jämfört med den äldre järnåldern. Under perioden vikingatid till tidig medeltid utökas åter åkermarken.

Långlien och järnplogen
Skäran i järn fick längre blad och större skaft vilket gjorde den mer effektiv. Under vikingatiden började också långlien och järnplogen att användas, vilket också ökade effektiviteten.

Järn och jordbruk
I Gästrikland är jordbruket nära förknippat med järnhanteringen, både ekonomiskt och vad gäller lokaliseringen i terrängen. Åker och äng samsas med familjegravar och blästerugnar på den vikingatida gården. Gästrikarna har inte ägnat sig åt stenröjning i någon större utsträckning utan har odlat upp de lätta lerjordar som låg kring sjöar och vattendrag. Det är inte lätt att reda ut vilka odlingslämningar som härstammar från en särskild period eftersom bebyggelsen och odlingsmarken ligger kvar på i stort sett samma platser idag.

Få lämningar i Gästrikland
Lämningar efter jordbruk, odling och boskapsskötsel är odlingsrösen, fossila åkrar, stensträngar och fägator. Få av dessa finns kvar i Gästrikland idag men vi har inte gett upp hoppet om att någon gång hitta spår av järnålderns jordbruk.